Dagens Nyheter – 4 juli 1865, sida 2

— Det är öfverlöpare, tänkte han. I ett nu rycker han sabeln ur skidan och ropar med dundrande stämma: — Håll! Den rika officersuniformen utöfvade ett mäktigt inflytande på husarerna. Den lilla truppen stannade genast och underofficeren berättade att de blifvit beordrade att hemta ammunition. — Ammunition! Skjutningen har ju alldeles nyss begynt, utbröt adjutanten och skrattade. Nej, I ären öfverlöpare, men mig skolen I icke narra. Helt om! Den förste, som gör min af att vända hästhufvudet åt ett annat håll, den hugger jag ned. Underofficeren gjorde invändningar, men åtlydde slutligen Edvarås befallning, under förklaring att deune finge taga hela ansvaret på sig. Spelmannen satte sig nu i spetsen för truppen, och det bar af tillbaka till det ställe, der striden pågick. Edvard skyndade genast fram till generalen med sin fångst. — Se här sju öfverlöpare, som jag träffat på, sade han med strålande anlete till fältherren, som helt bestört betraktade honom. Knappt hade dock Görgey kastat en blick på truppen och hört underofficerens förklaring, förrän han utbrast i vredesmod : — Ären I rent af galna, menniskor? Få vi icke inom en qvart mera ammunition, så bli vi nödsakade att draga oss tillbaka. (Forts.)