Dagens Nyheter – 4 juli 1865, sida 1

dagar såsom husar, men i stället för att få deltaga i de djerfva skärmytslingarne, ställdes han bland rekryterna och sysselsattes jemt och ständigt med exercis. Hans tålamod sattes härigenom på ett hårdt prof. Då erhöll han en morgon befallning att åtfölja en ordonansofficer till hufvudqvarteret. Hun blef i hög grad förvånad öfver denna order, men kunde icke få någon upplysning om anledningen dertill af den, som meddelade honom densamma. Han tillryggalade flera mil jemte sin ledsagare och inträdde ändtligen till befälhafvande generalen, glad och fri såsom alltid ungdomen, och förtjust öfver att få komma i så omedelbar beröring med fältherren. En upprymd sinnesstämning tycktes vara rådande bland de närvarande, och han hade knappt blifvit anmäld, förrän han genast fick framträda inför Görgey. Generalen såg på honom med sträng min. — Ni har rymt från er mors hus, min herre, sade han till honom. — Man skulle väl snarare kunna kalla mig en rymmare, herr general, då jag utan afseende på fosterjordens nöd satt lugn i mitt hem, svarade Edvard helt oförfärad. — Hm! icke så illa sagdt. Emellertid ha vi kraftigare armar att använda, när det gäller. Ni kan måhända begagnas till någonting annat. Hvad har ni hittills hufvudsakligen sysselsatt er med? — Med att spela fiol, herr general! De tillstädesvarande kunde icke hålla sig från att skratta, och till och med Görgeys läppar sammandrogos till ett föraktligt småleende.