Dagens Nyheter – 4 juli 1865, sida 1

större skicklighet än läraren, hvarföre denne då lemnat honom. Från detta ögonblick hade vår unge virtuos på egen hand fördjupat sig i de stora fiolheroernas kompositioner och låtit sig vägledas af dessa under sina vidare studier. Det var först när den ungerska frihetsstriden begynte, som hans varmare känsior vaknade och han kände inom sig att det fanns någonting annat än musiken som kunde ha betydelse för honom. Det motstånd, han erfor, då han önskade få taga en verksam del i händelserna, retade honom i hög grad, och då hans vrede var som störst, hördes hans gamle trogne vän fiolen ljuda som starkast. Han fattade emellertid ett fast beslut att, hvilka hinder än måtte möta från hans familjs sida, han skulle öfvervinna dem; ty fäderneslandet egde att i första rummet fordra uppoffring af sina söner. På eftermiddagen den dag då vi presentorat honom för läsaren, föregaf han, att han skulle rida bort på en stund och lät sadla sin häst. Han kom emellertid icke tillbaka och en liten biljett som han qvarlemnat hemma underrättade den bekymrade modren om, att han ämnade låta inskrifva sig vid första husarregemente han träffade på. Han var hennes yngsta son, och i sin ångest sände hon bud till den befälhafvande generalen, hvilken hon kände från fordna dagar, och berättade förhållandet för honom. Hon visste väl att fosterlandet behöfde honom och att hon derföre icke kunde få honom tillbaka — men skonas skulle han och skonas för hennes skull. Edvard hade allaredan tjenstgjort i tre