Dagens Nyheter – 3 juli 1865, sida 1

Bi-jägarne. Lifvet binnd mexikoxer och vildar Af Gustave Almard. (Forts, fr. ur 1502 Han gaf så otvetydiga bevis på sin trohet och hängitvenhet för diktatorn, utt denne lät lura sig, ehuru han eljest, i likhet med alla tyranner, var till ytterlighet misstrogen. När nu den nye underlöjtnanten anhöll om, utt få föra befälet öfver den eskort, som skulle följa fången till domstolen, blef denna begäran utan den ringaste svårighet bifallen. Det var derhän buco ville komma. Alt. hans görande och låtande under sex månader hade haft detta mål. När dagen för domens afkunnande: blitvit utsatt, hade han redan sin plan väl genomtänkt och höll sig färdig att handla, så snart rätta ögonblicket vore inne. Underlöjtnanten hade svurit på atträdda sin husbonde, och hvad han en gång föresatt sig, det utförde kan, följderna måtte bli huru svåra som helst. De största svårigheter, Luco inärvarande fall hade att bekämpa, kommo från fången sjelf; don Guzman ville dö. Länge rådbråkade underlöjtnanten sin hjerna för att utfundera något medel att rubba denna olyckliga föresats; på alla de skäl han anförde, svarade don Guzman endast, att kalken var bräddad, att lifvet var honom en börda, och att det enda goda han hade att vänta sig af framtiden var döden.