Dagens Nyheter – 3 juli 1865, sida 1

skulle det vara möjligt! Antonia har återfått sitt förstånd och befaller mig att lefva. — Lyder ni nu då, käraste herre? frågade underlöjtnanten. — Gör huru du vill med mig, Luco! Jag lyder dig i allt. O! nu vill jag lefva. — Ni skall också, vid alla helgon, lefys, husbonde. Kom ihåg, det var jag, som svor på det. Efter att hafva yttrat dessa tröstrika ord, lemnade Luco fängelsehålan. Andtligen randades dagen, då don Guzman de Ribeyra skulle föras inför rätta och dömas. Dikatorn, som kände det stora medhåll fången hade af de flesta invånarne i samhället, hade ansett Big böra vid detta tillfälle sammandraga så mycken militärstyrka som möjligt till staden. Också var Buenos-Ayres alldeles öfverlupet at trupper. Likväl bör anmärkas, att tyrannen gjort detta mera för att skrämma upp fångens vänner, än af fruktan för ett rymningsförsök, som han ansåg alldeles overkställbart. Den franska skonaren hade,såsom underlöjtnanten uppgifvit, sändt en båt i land, under förevändning att uppgöra räkningen med sina leverantörer; derpå hade fartyget lyftat ankar och kryssade nu fram och tillbaka under afvaktan på båtens återkomst. De gator, som fången måste passora för att komma från fängelset till rättens lokal, voro öfverfulla af nyfikna, dem soldaterna, som stodo uppställda i långa rader på gatornas båda sidor, hade all möda att hålla i styr. Den truppafdelning, som var bestämd till fångeos eskort var talrik och bestod uteslu