Dagens Nyheter – 30 juni 1865, sida 3

Article Image
när aska föll ned på den från en cigarr som hon rökte. Ke Jockey som svettades ihjäl. Undersökning hölls nyligen inför en domstol i England, angåeude en sextorårs yngling, Thomas Atwood, som aflidit af för stark svettning. Ynglingen, som varit stallgosse hos en beridare vid namn Archer, skulle rida on kapplöpningshäst vid en förestående täfling, och hade derföre blifvit ålagd att dagligen promenera en lång väg, klädd i pels och flunell, för att i solbaddet svettas bort fem skå!pund af sin kroppstyngd. Sista dagen stupade han redan då han bade gått två engelska mil och kunde sedan icke återbringas till sans, hvaretter han afled påföljande ntt. Dödsorsaken uppgaf doktor Kennard hafva varit blodutgjutning i hjernan, förorsakad af den starka hettan och af öfveransträngning. Oligenketerna af all vara popwuför. I Förenta Statetna är detingen afundsvärd lott att vara populär, och detta ha generalerna Grant och Sherman fått erfara i fullt mått. Från morgon till afton äro de belägrade och förföljas äuda in på sena natten af sina nyfikna beundrare. Redan kl. 6 på morgonen står en tät folkmassa utanför deras Jörrar, och ännu vid midnatt ropade allmänheten på sina gunstlingar, så att desse måste träda ut på balkongen för att öuska det suveräna folket godnatt. Men det är ju så mörkt, ropade vid ett sådant tillfälle en person till Sherman, man kan ju icke se segraren. — För tusan, hvad vill ni jag skall göra? Jag kan ju inte befalla månen att lysa klarare, svarade Sherman under åhörarnes stormande bifall och drog sig tillbaka. — Utom dessa mera allmänna pligter ha de populäöra storheterna dessutom utt genomgå handskakningens (icke handtrycknivg) samt autografskrifvandets skärseld. Grant påstår utt bang arm efter eu mottagoingsufton är mera trött än efter en tre dagars ridt. De nyfikuc defilera förbi det stackars offret för derus uppmirksamhet, och icke nöjde med att buga sig eler trycka den firade mannens hand, gripa de med båda sina händer tag i hans och ruska den till höger och venster, upp och ned, fram och tillbaka. Der hjelper intet motstånd; den olycklige måste finna sig i sitt öde. Blicher lät som bekant år 1814 vid sitt besök i London göra sig en hand af läder och lät denna hävga utom vagnen, för att rädda sin egen arm. Men denna utväg står j Newyorks storheter till buds, ty de måste taga emot sina beundrare inomhus. — Rut som det är börjar stormlöpningen efter autografer. Gran! och Sherman ha eröfrat starka fistningar och hela stater, men ctt dylikt kombineradt augrepp af kuriositetsjägare, gamla mamscller, unga dagdrifvare och hela det täcka követ kunde de j linge motstå, utan måste gifva sig på nåd och onåd. Man tävke sig Begraren vid Vicksburg och Richmond, som i ett obevakadt öronblick var nog lättsinnig u!t på ott kort skrifva U. 8. Grant, generallöjtnant åt en ung sköuhet som med sockersöt stämma bad honem derom; man tänke gig huru han nu från alla sidor bestormas, huru visitkort och blyertspennor framtagas, och huru han nolens volens måste sätta sig ned och några hundra gånger företaga samma tråkiga arbete! Vid ett nyligen håilet möte kom han lättare från saken. Sedan tolf handfasta poliskonstaplar banat väg genom massan, talade han blott några få ord, men gick derefter femton minuter fram och tillbaka på talaretribunen, på det hela församlingen måtte kuuna bese honom från alla kanter.

30 juni 1865, sida 3

Thumbnail