Dagens Nyheter – 30 juni 1865, sida 2

— Huns olyckliga mor mätte ha lidit mycket! i — Hon blef tokig. Men solen sänker sig allt mer mot horizonten; inom tvenne timmar skall den försvinna och natten inbryta; låt mig afsluta min berättelse, så att ni får veta hvad som tilldrog sig efter don Guzmans arrestering. — Tala, min värd, jag är mycket nyfiken att få höra slutet på denne mans sorgliga historia. Don Estevan Diaz samlade under några sekunder sina tankar, och återtog derefter: — Don Guzman de Ribeyra besvarade öfverste Pedrosas tilltal med ett föraktligt småleende. Han tog sin hustru i ena armar och steg upp för att följa sin fiende. Oaktadt det djupa hat don Bernarda hyste mot don Guzman, kände han sig dock rörd vid åsynen af all den olycka som på en gång hopade sig öfver hane fiende; hans hjorta intogs af medlidande, och under hela vägen till BuenosAyres behandlade ban honom med mycken aktning och skonsamhet, för att icke ännu mera förbittra hang elinde. Diktatorn var ursinnig öfver sina lönnmördares nederlag. Han ansåg sig dock lycklig öfver att ha funnit en någorlunda antaglig förevändvivg att göra sig af med en man, som han dittills fruktat utan att våga angripa, till följe af det stora anseende och inflytande han hade bland de förnämare i landet. Rosas beslöt att göra don Gnzmans öde till en varnagel för andra(Forts.