Bi-jägarne. Lifset bland mesikaner och vildar. Af Grusta ve Almard. (Forts, fr. or 148.) — Parlamentär! ropade han. Ett fönster öppnades, och löjtnantevs dystra figur visade sig. — Hvad vill ni? svarade han i liknöjd tom och i det han lutade armbågen mot fönsterkanten. — Jag uppfordrar er att ge er, återtog don Leoncio. — Gör ni det! svarade offioeren med ett försmädligt skratt; och hvarföre, om jag får fråga ? — Emedan allt motstånd är omöjligt. -— Tron ni det, ni? Försök på att drifva ut oss härifrån, så skall ni få se hvad det kommer att kosta er, återtog han i skärotsam ton. — Helt säkert mindre än I tron. — Bah! det skulle jag bra gerna vilja göra mig förvissad om. — Korteligen : viljen I gifva er, ja eller nej? — Nå välan då!... man skulle, ta mig dj-n kunna tro att ni inte visste med hvilka ni har att göra. Vi äro icke sådant folk, som tigger om pardon. Om man kan besegra oss, så må man döda o8s; se der hvad jag har att svara.