Dagens Nyheter – 30 juni 1865, sida 1

skräckta öfver nattens tilldragelser och fruktade följderna af dem, skyndade sig att spänna för de tunga vagnarne och lasta mulåsnorna, för att så hastigt som möjligt få komma bort från skådeplatsen för allt detta mördande. Det dröjde icke länge, förrän de aflägsnat sig i alla möjliga riktningar. Dona Guzman och hans tjenare voro BR ensamma herrar på platsen. Straxt efter sedan striden blifvit afslutad, hade don Guzman sett sig om efter sin broder och blifvit förvånad öfver att icke finna honom i sin närhet; men han fästade just ingen synnerlig vigt dervid, ty hans själ var helt och hållet upptagen af andra tankar. Nu sedan det var slut med striden, brann han af begär avt återse sin hustru; det förvånade honom att inte don Diego fört henne till honom när han såg att man icke hade något vidare att frukta för henne. Emellertid var han icke orolig; don Diego bade troligtvis icke velat utsätta den unga qvionan för obebaget att passera detta slagfält och söla siva fötter i det blod hvaraf marken var begjuten. Han kunde sjelf icke annat än gilla detta don Diegos finkänsliga beteende. Han väntade derföre tålmodigt och sysselsatte sig derunder med att ordna sin toalett, på det att inga spår utaf striden skulle finnas var på honom. Slutligen beslöt han sig dock för att göra sig underrättad om hvar hans hustru, hvars långa frånvaro verkligen började oroa honom, kund? befinna sigSergeant Lueo följde med honom. Denne tyckte sig vilja minnas, att han sett don Diego, i