Dagens Nyheter – 27 juni 1865, sida 1

fram och ställde sig med darrande läppar och gnistrande ögon midt emellan de unga tu. — J skolen icke dansa med hvarandra! ropade hon i hotande ton. De som åsågo detta lika ovanliga som oförutsedda uppträde, togo baksteg af häpnad och förvåning. De kunde icke alls fatta anledningen till detta häftiga vredesutbrott. Under några sekunder yttrades icke ett ord. Emellertid var situationen allt annat än bebaglig; den unge åsnedrifvaren beslöt att på något sätt återställa lugn och trefnad. Den uppretade skönheten stod midt framför honom rak och stolt, med kroppen tillbakaböjd, hufvudet i vädret, ansigtet blossande af raseri och armen utsträckt. Åsnedrifvaren tog ett steg framåt och gjorde en vördnadsfull bugning för den unga Hickan. — Mamsell, sade han, tillåt mig få göra er uppmärksam på ... — Tig, don Pablo, skrek hon i vredesmod och utan att låta honom tala till punkt, det är inte på er jag är förargad, utan på den der skamlösa slinkan, som derföre att hon vet, att ni är den bästa dansören, här finns, är nog oförskämd att vilja lägga embargo på er för egen räkning. När den andra flickan hörde denna förolämpoing så der direkt riktas emot sig, knuffade hon undan don Pablo och ställde sig rakt midtför sin fiende. — Du ljuger, Manongita, ropade hon; det är bara afundsjuka af dig att säga så der.