Dagens Nyheter – 26 juni 1865, sida 2

alltför mycket leda ditt handlingssitt, så att du fört oss till ett getinugbo, hvarifrån vi kanske skola få svårt nog att komma helbregda undan. — Belägenheten är kritisk, jag nekar inte till det; det blir nödvändigt att gå tillväga med ytterlig försigtighet, så att man icke spårar upp er. Det vigtigaste är att vinna tid. — Ja, sade don Leoncio, försänkt i djupa tankar. — Huru många ären J? frågade don Diego, som nu först blandade sig i samtalet. — Trettiofem, om mau inberäknar löjtnanten, ers herrlighet; men denne är, såsom jag sagt, en dj—l i menniskogestalt och eusam lika god som fyra andra. — Bah! återtog don Diego helt vårdslöst, och i det han tummade sin Jjusa mustasch; Vi äro ju sju med dig, tappre Luco. — Hvad heter dender löjtnunten? — Bon Torribio; det är en gammal gauch. — Hu! ropade don Leoncio med en åtbörd af atsky; Torribio Degucllo ! ) — Det skulie, min sjil, vara ett nöje att få hålla knäet på denne usliogs bröst en stund, återtog don Dicgo. Nå, skola vi inte ta oss till med något nu? — Ni glömmer, hvem vi ha med 083, don Dicgo, inföll don L-oncio litligt och kastade en blick på deras följeslagare, som stod orörlig bredvid dem. ) Deguello betyder ordagrannt: slagtaren.