Dagens Nyheter – 26 juni 1865, sida 2

och vällustiga skönhet, hvars tjusningskraft är oomotständlig för äfven den kallsinnigaste man. Dessa båda flickor voro ännu mera öfverdrifna än alla andra i sina loford öfver föremålet för sin beundran. Hvad den unge mannen beträffar, så tycktes han icke als bry sig om och knappast märka all den entusiasm han uppväckte. Det var en rask yngling, som, huru beroende än han för öfrigt var, åtminstone hade hjertat fritt och som dansade för att dansa, emedan det roade honom och derföre att tillfille sällan erbjöds honom att få tillfredsställa gsin lust derför; men hin var icke det minsta angelisen om att uppväcka några varma:e käns1or hos sina beundrarinnor. Med denna instinkt, som är gvinnan medfödd, insågo de begge flickorna mycket vil, att de voro den vackre ynglingen fullkomligt likgiltige och kände sig i sitt iure sårade derat; men de fortsatte icke desto mindre att med de mest passionerade uttryck, spanska språket har att erbjuda, ge tillkiuna det varma intresse dov hyste för honom, Slutligen steg deras förtjusningsfeber till en så hög grad och yttrade sig på ett så tydligt Bitt, att största delen af karlarne, som voro närvarande, och biand många skulle ha velat ge ut mycket för att kuuna vinna insteg hos endera af de förtjusande tärnorna, började harmas på sin kamrut för jen liknöjdhet han visade och förebrå honom såsom en swor owtighet och ca oförlåtlig brist på umgängesvett aut icke på någat sitt bevisa sin erk iusle för den hyllning som egnades honom. (Fortsa.)