Dagens Nyheter – 26 juni 1865, sida 1

han icke skådat dagen under Syd-Amerikas varma himmel. Dock kunde han med ännu större skäl än sin följeslagare, don Leoncio, göra anspråk på att kallas en verklig hijo del pays ), emedan han härstammade i rätt nedstigande led från den tappre och olycklige Tupac-Amaru, som på ett så oädelt sätt mördades af spaniorerna. Hen hette Manco-Amaru, Diego de Solis y Villas Reales. Vi hoppas denna långa ramsa namn ej alltför mycket tröttar läsaren. Don Diego gömde under sitt qvinliga yttre ett lejons mod, som icke af någonting kunde nedslås eller rubbas. Det fina, nästan genomskinliga skinnet på hans hvita händer dolde nerver af stål. Hvad den tredje ryttaren vidkommer, höll han sig blygsamt bakom de begge andra. Han var så väl insvept i sin vida kappa, och hade de stora brättena på sin hatt så nedböjda öfver ansigtet, att man icke kunde se annat än ett par stora svarta ögon, som ibland tycktes skjuta blixtar. Han var mycket späd ech liten, och hans former voro smidiga och nätta. Det Jåg vågonting så vekt och qvinligt i hela hans väsende, att man måste antaga att han änvu var ett barn, så vida icke, hvilket var mera sannolikt, den manliga drägten endast var en förklädnad för en qvivna. Emellertid hade sergeanten undergått en total förärdring i samma ögonblick han kommit fram till de personer vi nu beskrifvit. Det brutala och tvära i hans gätt hade för) Ett i Amerika mycket vanligt uttryck, som betyder: Jandets barn,