Dagens Nyheter – 23 juni 1865, sida 3

ges af en gammal bristfällig dörr, som man endast med möda kan öppna, och längst in i hålan, som blott är 5 fot hög, så att man ej kan stå rak i den, finnas några bräder på hvilka han sofver på en bädd af halm. Utanför hålan under bar himmel ligga några flata stenar, Lars kök. Han bor i sin håla både sommar och vinter och då han en gång, under en serdeles sträng vinter, förmåddes att vistas på Kallundborgs fattighus, gick han derifrån redan på andra dagen och sade att fastän han legat der med både byxor och trädskor på sig, hade han likväl frusit der mycket mera än i sitt eget hus. Från den dagen har man ej kunnat förmå honöm att lemna sin håla, fastän han ofta nog blifvit alldeles insnöad, så att grannarna måst formligen gräfva ut honom ur drifvorna. Steenlars tillhör fullkomligt den cyniska skolan och är desslikes en mycket stor filosof; serdeles renlig är han just ej och ej heiler serdeles kräsmagad; han rynkar ej ens på näsan åt råttor, möss, mullvadar och rå fisk. Herre Gud, maten måste väl hjelpas ned resonnerar Lars och så hjelper han ned den, så godt han det förmår, till och med mera än som nödvändigt behöfs, och den dag han ej kan komma till Kallundborg och få sin lilla pinne eller två, den dagen är han cj vid rätt godt humör.