Dagens Nyheter – 23 juni 1865, sida 1

under flera år uppfyllde Buenos-Ayres med sorg och likprocessioner. Emellertid måste diktatorn efter någon tid ge vika för allmänna opinionens påtryckning och åtminstone till det yttre upplösa detta sällskap; men i sjelfva verket fanns det qvar ända till den eländige tyrannens fall, och månget lönnmord, mången skändlig våldtägt och mordbraud utöfrade detta sällskap, långt sedan det blifvit upplöst. Man kan väl förstå, hvilket obehagligt intryck det skulle göra på de glada och fredliga resande som voro samlade vid stationen, att helt hastigt få se dessa lejda bödlar, för hvilka medlidande är en okänd känsla, uppträda midt ibland sig. En aning sade dem att de voro hotade af en stor olycka; med sänkta hufvuden drogo de sig undan och gömde sig bakom sina vagnar och packsaker. De kände en rysnivg geoomila sig och ingen tänkte ett enda ögonblick på att göra ett motstånd som i alla fall icke skulle tjena till någonting. Ercellertid hade förbundsbröderna stigit af sina hästar och gått in i värdshuset. Deras sablar skramlade mot golfvet och åstadkommo ett buller, som föreföllo alla andra likasom en hotande åska. ; — Holla! ropade anföraren med barsk röst; vid alla helgon, hvad betyder det här, mina herrar? Vår ankomst tyckes händelsevis ha förjogat glädjen från deu här boningen. Värdshusvärden hade alldeles tappat koncepterna; han bugade sig gång på gång och tummade sin hatt, utan ait kunna säga ett enda ord; hans tunga var såsom fastväxt vid