Rällegangsoch Folisnyheter. Hemtltad äkta man. Timmermannen Runsten från Molna på Lidingön var för någon tid sedan instämd till rådhusrättens tredje afdelning, för att svara i ett mål angående af hustrun begärd skilsmessa; men då målet icke påropades bland de första, så blef Runsten desperat och förklarade, att han inte hade lust att vänta timtals i rättens förmak, hvarefter han begaf sig hem till Lidingön. I måndags påropade. åter målet och nu var Runsten tillstädes, åvföljd af fjerdingsman Floren, som fått order alt med tjenliga medel föra Runsten till staden och lefverera honom i rättens händer, — År nu den tredskande Runsten här? sporde ordföranden. — Jag var väl så illa tvungen, svarade Runsten. — Du skulle inte ha trotsat så hade du sluppit den här skammen. Hustru Runsten hade till ombud skräddargesällen Melander, som förmälde, att mannen Runsten är begifven på dryckenskap, och alt ban flera gånger burit hand på hustrun. År 1863 hade Runsten försålt makarnes gemensamma losorebo, hvarefter han afvikit från hustrun och ej kommit tillbaka till henne på 2 år. På grund häral yrkade hustrun skilsmessa. — Hvad svarar Runsten på den här saken, bar det varit oenighet mellan honom och hustrun? Runsten bestred att det varit någon oenighet; men yrkade bifall till skilsmessan, derför att hustrun inte ville fullgöra sina pligter och bålla sig hemma i huset. — Hvar ä handlingen som visar att makarna Runsten blifvit varnade inför kyrkorådet? frågade ordföranden. vv — Jag har lemnat in den till rätten, svarade hustru Runstens advokat, Sedan ordföranden och notarierna en stund letat efter handlingen, men icke funnit den, vände sig ordföranden ånyo till advokaten och yttrade: Om handlingen blifvit inlemnad här, så skulle den finnas. Helt säkert ligger den hemma i Melanders arkiv. Melander försäkrade att hans arkiv inte inneslöt någon dylik handling, hvarför målet uppskjöts till annan dag, då Melander skulle medhalva bevis från kyrkorädet. Tillbakalagen amngifvelse. Krögaren J. Lönnmark hade i måndags till rådhusrättens tredje afdelning låtit instämma en tjenstflicka, under angifvelse att hon skulle bestulit Lönnmark på 29 rdr. Då målet påropades forklarade Lönnmarks ombud att hans hufvudman ville nedlägga målet; men då ombudet icke innehade någon skriftlig tillåtelse derull, så uppskjöts målet till annan dag, då ombudet skulle medhafva en dylik skrift och allmänna åklagaren ville yttra sig i saken.