Dagens Nyheter – 22 juni 1865, sida 1

likt för att användas på helt andra personer. Man bar ut dem en bit från huset och lemnade dem åt sitt öde. Hvad öfversten beträffar, så aktade sig don Guzman att lemna honom qvar. Tvärtom var han af fera skäl angelägen om att ha honom bredvid sig under den vådliga expedition han ämnade företaga, Derföre tog han honom framför sig i sadeln och lemnade huset, åtföljd af sina trogua tjenare, som alla voro försedda med goda vapen. — I galopp ropade han, så snart porten blifvit stängd; hvem vet om icke dender förrädaren sålt oss på förhand. Den lilla truppen satte utaf i galopp och ilade med vindens fart genom de folktomma gatorna. Men när ryttarne hunno till förstädernas början, minskade de farten något och på ett tocken af don Guzman stunnade de alideles. Ribeyra hade alldeles glömt bort en sak, som dock var ytterst vigtig, d. V. 8. att Buenos-Åyres under den tid Rosas tyranniska regemente varade, behandlades såsom vore det 1 ständigt belägringstillstånd, och att till följd deraf, efter ett visst klockslag, ingen fick komma in eller ut genom stadsporten, såvida han icke kände dagens lösen. Denna bestämdes för hvarje dag af diktatorn sjelf. Det var icke så lätt att yeta huru man under sådana förhållanden skulle bära sig åt. Don Guzman kastade en blick på fången, som han hade framför sig. Ett ögonblick tänkte han på att genom denne göra sig underrättad om lösen, som han helt säkert kände. Men efter något öfvervägande; förkustade han den