Bi-jägarne. Lifret bland mexikaner och vildar. Af Gustave Aimard. Forts, fr. nr 141.) — Hör på, don Guzman, vi skola inte retas med hvarandra; jag kommer för att göra er en tjenst. — Mig? svarade don Guzman med en åtbörd af förvåning och misstro. Är ni verkligen säker på att det är en tjenst ni vill bevisa mig, don Bernardo? — Om vi fortsätta så här, min herre, så förlänga vi onödigtvis samtalet och komma kanske aldrig till något resultat. — Ack, öfverste! ni vet bättre än någon, att vi lefva i en besynnerlig tid, då de oskyldigaste handlingar kunna bli ansedda som brott; och då ingen vågar taga ett steg eller säga ett ord utan att vara rädd för att uppväcka misstankar hos en skuggrädd styrelse. Huru skulle jag väl kunna sätta tro till hvad ninu säger mig, då ni alltid hittills visat er vara min oförsonlige fiende? — Ni får ursäkta att jag icke nu vill inlåta mig i en diskussion om, huruvida jag handlat i enlighet med eller mot edra intressen, min herre. Den dag skall komma, jag hoppas det åtminstone, då ni skall bedömma mig såsom jag förtjenar. Hvad jag för ögonblicket önskar är att ni icke misstyder mitt handlingssätt mot er vid detta tillfälle, — Nå, em så är, så var god och förklara