Dagens Nyheter – 21 juni 1865, sida 1

RR ENE RR nn 0 — i staden. Här har ni anordnat en vistelseort åt honom, der ni trott honom komma att lefva i fullkomlig säkerhet. Förbåller det sig inte så? Eller har jag kanske förbigått någon mindre vigtig omständighet? Don Guzman hade emellertid helt och hållet förlorat modet och låtit hufvudet nedsjunka i sina händer. En förfärlig afgrund hade helt hastigt öppnat sig för hans blickar; om Rosas fått reda på hans hemlighet — och huru kunde han väl tvifla på att så var, då öfversten visat sig känna den till alla delar, — kunde han anse sin exen och sin brors dödsdom så godt som redan fälld; att hysa minsta skymt af hopp hade således varit en galenskap. — Min Gud! utropade han ångestfullt, min bror, min stackars bror! Öfversten tycktes ctt ögonblick njuta af den verkan hans ord framkallat; derpå fortfor han med vek och iöställsam röst: o— Lugna er, don Guzman; ännu är icke allt förloradt. Det är ingen mera än jag som har så noga reda på den hemlighet, ni trodde så väl bevarad. Arresteripgsordern är icke verkställbar förrän i morgon bittida. Det sätt, hvarpå jag nu går till väga med er, bör vara er ett bevis på att jag icke ämnar missbruka de fördelar, slumpen gifvit mig. — Men hvad vill ni mig då? I himlens namn, säg, i hvilken egenskap ni infunnit er hos mig. — Ni vet sjelf att jag är er flende,. men jag bar dock kommit hit för att räd? da er. Få