Dagens Nyheter – 21 juni 1865, sida 1

SS — Hvem vet det, min herre? Under tider sådana som dessa är det inte så godt att ha reda på hvilka äro vänner och fiender; — Men hvad vill ni då mig? ropade don Guzman i ett tillstånd af nervös öfverretning, som ännu mera försvårades derigenom att han måste återbålla den vrede som kokade inom honom. — Jag skall genast säga er det; men för all del afbryt mig isatel Vi ha redan alltför mycket ödat bort tiden, som dock bör vara dyrbar för oss begge, och för er vida mera än för mig Don Guzman kastade på öfversten en genomträngande blick ; men denne fortsatte utan att låtsas märka detta: — Just vär jag kom och störde er så olägligt, gaf ni befallning åt er trotjenare Diego att hålla hästarne i beredskap. — Ah! — Ja, ni hade så mycket större anledning att utdela denna befallning, som det var er afsigt att genast bege er utaf, så snart en Person som ni väntade, och som skulle visa er vägen, hade anländt. — Vet vi äfven det? — Jag vet allt. Ni kan öfvertyga er derom genom att höra på hvad jag har att säga. Er bror idon Leoncio de Ribeyra, som för flera år sedan flydde till Chili med hela sin familj, skall i natt inträffa på ett ställe endast nägra mil från Buenos-Ayres. Ni erhöll för åtta dagar sedan underrättelsen om hans återkomst. Ni har nu haft för afsigt att resa till godset Pico, der han väntar, och hvarifrån ni tänkt föra bonom i hemlighet in