Dagens Nyheter – 21 juni 1865, sida 1

-SEee — Alldeles så, svarade don Bernardo med ett sockersött småleende. — Jaså, fortsatte don Guzman; då är det inte svårt att förstå det öfriga; ni har fått i uppdrag att verkställa denna order. — Ja, min herre, genmilde öfversten kallt. — Jag skulle ha kunnat slå vad derom. Och denna order bemyndigar er att... — Ått arrestera er. Knappt hade öfversten med orubbligt lugna uttalat dessa ord, förrän don Guzman reste sig upp och ställde sig framför honom med en pistol i hvardera handen. — Aha! ropade han i beslutsam ton; en sådan order är dock lättare att gifva än utt verkställa, då den som skall arresteras heter don Guzman de Ribeyra. Öfversten hade icke gjort den minsta rörelse; han satt qvar i haltt tillbakalutad ställning i ländstolen, såsom en vän som är på besök hos en vän; han inbjöd don Guzman med en vink att återtaga sin plats. — Ni förstår mig inte, sade han; om jag verkligen haft för afsigt att verkställa den order, jag erhållit, skulle väl ingenting ha varit mig lättare. Ni är en beslutsam man, och skulle ha gjort motstånd, hvilket ni nu genom ert beteende bäst bevisat. Men som jag har en öfverlägsen styrka på min sida, skulle jag ha besegrat er och dödat er. Detta resonnemang var fullt logiskt. Don Guzman insåg detta och fann sig i sitt öde. Han begrep att denne man hade honom i sitt våld. — Men ni är ju nin flede ade han.