Dagens Nyheter – 20 juni 1865, sida 1

—— VN free tade på rullgardinen och sökte genomtränga mörkret och se ut på gatan, men det var omöjligt; det var så kolsvart derute att man icke kunde urskilja någonting. Ibland åter tyckte han sig höra något aflägset ljud och lyssnade uppmärksamt; men så snart han blifvit öfvertygad om att han misstagit sig, skakade han på hufvudet och återtog med alla tecken till dåligt lynne och en ständigt växande oro sin vandriog fram och åter. Denna man var don Guhman de RBibeyra. Ban tillhörde en af de förnämsta familjer i landet och var en ättling i rätt nedstigande led af de första spanska eröfrarne. Hans far hade låtit uppfostra honom till soldat och under frihetskriget hade han såsom adjutant åtföljt general San-Martin, då denne i spetsen för sin armå öfvergick Cordillerna. Sedan hade han oupphörligt tjenat under olika chefer och endast ställt sig bland de leder som efter hans uppfattning, kämpade för fäderneslandets verkliga intresse. Det var icke lätt att urskilja detta under denna allmänna villervalla, då så många personer utan karakter voro i besittning af makt och begagnade den till befrämjande af sina egna fördelar utan afseende på fosterlandets sanna nytta. Men don Guhman en rättrådig man och hade icke -låtit sig ledas på några afvägar. Dock hade hans liberala idger gjort honom misstänkt och fruktad af Rosas, hvadan han tagit afsked ur krigstjensten och återgått till det privata lifvet. Don Guhman var soldat i detta ords vackra betydelse och ehuru han icke offentligen uttalade sina politiska åsigter, var dock