Dagens Nyheter – 20 juni 1865, sida 1

na ——— sig. Nästan hvarje soldat svor mellan tänderna och det var först efter en stunds tvekan de fortsatte sin gång, mumlande i vresig ton: — Är inte han uppe ännu den der förrädaren don Guhman de Ribeyra! han smider beständigt ihop någon komplott mot hans höga nåde diktatorn. Andra utläto sig mera medlidsamt: — Don Guhman ställer väl så till åt sig, att han blir arresterad en vacker dag. I detta hus och just i ået rum, hvarest ljuset brann, som gaf anledning till så svåra misstankar, är det vi vilja införa läsaren Man passerade först trädgården och kom sedan upp på en veranda. Man hade då för sig en dörr af massift valnötstrid och som kunde öppnas, bara man tryckte på en klinka. Genom denna dörr kom man in i ett stort och ljust rum. Inredningen i detta rum var mycket cnkel. Väggarne voro hvitrappade och behängda med färglagda taflor, af: den usla sort, som från Paris skickas ut till alla fem yerldsdelarne. De der taflorna föreställa vanligen Poniatowskis död, de fyra årstiderna o. 5. VEtt dussin stolar, ett rundt börd, betäckt af en grön duk, två ländstolar och en bordstudsare af alabaster som stod på ett spegelbord utgjorde möblemanget. En man vid omkring fyrtio års ålder och klädd i reskostym, gick fram och tillbaka i detta rum och kastade; hvar gång han kom fram till spegelbordet, oroliga blickar på klockan. Då oeh då stannade han vidfönstret, lyf