Dagens Nyheter – 19 juni 1865, sida 3

ME JU SUM PLIPY SUR Hvarjehanda Nyheter. Anekdoler om chormästar Wikström. Gubben Wikström var, trots sina år, både lefnadsoch matfrisk, och värden på den källare vid Norrlandsgatan der gubben vanligen åt, såg med fasa den härjning han anställde på smörgåsbordet; och föga var att förtjena på den halfportion med ett glas svagdricka, som utgjorde resten af Wikströms middagsmål. Gubben tyckte emellertid att priset för smörgåsbordet var för dyrt och han beslöt aflägga bränvin, sade han. Han köpte sig på annat ställe bränvin, tog en sup i mun och gick på det viset snedt öfver gatan till matstället. Numera aflicne regissören Kjellberg hade emellertid fått veta om detta sednare drag af Wikströms snålhet, och han passade en middag på gubben, då denne kom stöfiande med snapsen i munnen. Hur är det med farbror i dag? frågade han. Wikström nickade god mening, mnmlade ett par hm! hm! och ville aflägsna sig, men Kjellberg qvarhöll honom och då han, smickrande gubben för hans friska rodnad, beledsagade sina ord med ett klappande på kinderna, måste gubben bekänna kort — och 86edan höll han alltid om middagarne utkik på den skalken Kjellberg. Almlöf och Torsslow hade i unga år varit inackorderade i gubbens familj och de brukade ibland helsa på Wikström för att spela bräde med honom, men vintertiden var det svårt, att stanna länge qvar, ty han eldade aldrig mer än en gång om dagen, det måtte vara aldrig så kallt. Wikström lemnade ej så obetydligt penningar efter sig: Franska marskalkarne synas vara temligen väl aflönade. Den nyss aflidne marskalk Magnan uppbar t. ex. årligen: såsom marskalk af Frankrike 30,000 francs, såsom senator 30,000, som öfverhofjägmästare 40,000, såsom befälhafvare för armen i Paris 100,000 och som storkors af hederslegionen 3,000 francs eller tillsammans 203,000 fr. (omkring 150,000 rdr) oberäknadt inqvarteringspengar, uppassningspengar, ersättning för ved och ljus, hästrationer m. m. Den ännu lefvande marskalk Vaillant har ändå litet mera, nemligen inalles 204,500 francs. Om alla de 62 generaler, som från 1804 med Soult i spetsen intill 1864 med general Bazaine ytterst, blifvit utnämnda till marskalkar af Frankrike, erhållit motsvarande inkomster, blir denna hedersplats en dyr institution för de franska finanserna, äfven om vederbörande, så som väl i allmänhet torde vara händelsen, ej så många år uppbära sina inkomster. Et slagsmål mellan prester och studenter i Neapel. En af Neapels tidningar för den 26 maj berättar: I förrgårs morse stodo tre studenter vid torget Pignasecca då eu procession af prester och munkar från kyrkan Bette Dolori passerade förbi. En af presterna observerade att de unga männen icke togo af sina hattar, hvarföre han lemnade processionen och gick fram till dem, tillsägande att de skulle stå med obetäckta hufvuden medan processionen passerade förbi. Prestens pockande ton förolämpade de unga männen, och de läto sina hattar blifva sittande. Presten lyftade då upp handen och slog af hatten på den ena studenten, Signor Francesco Colletti — hvilken inte var sen att återgälda presten slaget. Detta blef signalen till ett förskräckligt tumult; presterna, korgossarne, ja till och med klockaren, rusade på det olyckliga offret och misshandlade honom på det grymmaste, och säkert skulle de ha slagit ihjäl den arme studenten om inte polisen skyndat till stället och räddat honom, 8edan hap dock erhållit så svåra skador, att han sanslös måste afföras till Pellerini-lasarettet. Polistjenstemännen fingo äfven uppbära rätt dugtiga slag innan de blefvo herrar öfver terrängen. Studenten GColletti är nu på bättringsvägen och han har redan blifvit förd från lasarettet till sitt eget hem. Att förekomma dylika oordningar i framtiden har prefekten förordnat, att församlingarnes kyrkoherdar ej få utsända processioner från kyrkorna förrän de derom tillsagt polisen, och att de (kyrkoherdarne) skola ställas till ansvar för hvarje oordning som inträffar vid dylikt tillfälle. EH anna Alkan mm mm