Dagens Nyheter – 19 juni 1865, sida 2

om jag sjelf spelat med i det ruskiga dramat. Det kommer sig deraf att min mor så ofta omtalat dessa händelser för mig. Hör mig uppmärksamt, min vän! Hvem vet, om icke Gud, som ingifvit mig den tanken att berätta detta för er, haft någon afsigt dermed. Kanske kan ni belysa hvad som förut varit dunkelt. — Rörer denna berättelse på något sätt donna Hermosa? — Endast indirekt. Douna Hermosa var icke född ännu på den tiden; hennes far egde då inte godset Jas Norias, utan det har han köpt sedan. Hela familjen bodde då i en stad långt härifrån. Ni skall veta, att don Peåro de Luna icke är mexikanare och att det nåmn han för närvarande bär egentligen icke tillhör honom, ehuru han härstammar från den familj, hvars hufvudgren heter så; det var just till följd af de händelser som jag nu går att berätta som han kom att slå sig ned här och köpa godset las Norias de SanPedro af sina slägtingar, som under en längd af år varit bosatta i Mexico, men endast högst sällan besökt detta aflägsna gods. TInnevånarve i San-Lucar och trakten deromkring, hvilka kände don Pedro de Luna endast till namnet, tvifiade inte på att det var han sjelf som bosatte sig på godset. Min hutbonde brydde sig icke om att taga dem ur sin villfarelse, så mycket mindre som han af vissa skäl, som ni straxt skall få lära känna, gjort till vilkor, då han köpte godset af sina slägtingar, att få bära deras familjenamn 1 stället för sitt eget Dessa hade naturligtvis ingenting att invända deremot, och nu, efter tjugu