Dagens Nyheter – 19 juni 1865, sida 2

att en far, han må sjelf vara huru usel som helst, enkom lägger an på att förderfva gin egen son; detta vore någonting så afskyvärdt, så mnaturstridigt, att man har svårt att tänka sig det. Å andra sidan har jag alltid hyst en oöfvervinnerlig motvilja mot denne man; jag har nästan hatat honom. Allteftersom jag blifvit äldre har denna motvilja tilltagit, och långt för detta skulle en brytning oss emellan ha skett, så vida någon händelse förr inträffat, som kunnat ge anledning dertill. Nu är jag fri, och ni kan icke tro hur lycklig jag känner mig af att vara min egen herre och att icke längre stå under det ok som alltid varit mig så tungt att bära. — Jag delar helt och hållet er åsigt; denne man kan icke vara er far. Framtiden skall tvifvelsutan bevisa att vi ha rätt i detta vårt antagande. Men då vi hysa denna öfvertygelse, ega vi moralisk rättighet att handla fullkomligt fritt och utan alla konsideratiover. Det bör då lyckas oss att omintetgöra hans nedriga anslag. — Huru tänker ni presentera mig för donna Hermosa, min vän? — Jag skall säga er det straxt; men först vill jag berätta er en lång och sorglig historia, som det är nödvändigt att ni noga känner till, på det att ni inte under edra samtal med don Pedro måtte, utan att sjelf ana det, vidröra en ömtålig punkt, ett ständigt blödande sär i hans hjerta. Denna dystra och hemlighetsfulla berättelse handlar om händelser, timade för mycket länge sedan. Jag var knappt född på den tiden det inträffade och dock framstå de så lifligt för mitt minne som