Dagens Nyheter – 19 juni 1865, sida 1

hänförd mot sin vilja af den värma och öfvertygelse hvarmed den unge mannen talade; ja, min sinnesstämning är just sådan som ni beskrifver den; för att få se endast en skymt af denna flickas klädning, vore jag färdig att gifva mitt lif! Men huru jag kunnat bli så förändrad, förstår jag inte. -Och ni skulle troligen aldrig lära er förstå det, så vida inte jag upplyste er derom. Hos en person, som blifvit uppfostrad såsom ni, hvilkens lif varit en oafbruten kedja af mödor och strider och som endast haft tillfälle att utbilda sina fysiska krafter och aldrig haft tid att tänka på annat än jagt och krig, måste de andliga förmögenheterna slumra. Ni har derföre icke förr kommit underfund med det inflytande själen har öfver kroppen. Men det är kärleken som åstadkommit den förändriog ni undergått; ni älskar donna Hermosa, eller åtminstone är ni på god väg att bli kär i henne. — Tror ni det? svarade don Fernando helt okonstladt. Det är då detta man kallar kärlek. O! tillade han mera för sig sjelf, att älska är då att lida. Don Estevan betraktade honom en stund med en blick hvari både medlidande och bedröfvelse uttalade sig. Derpå tog han åter till orda. — Jag följde efter er i natt, sade han, emedan ert uppförande och hela väsende föreföll mig misstänkt; mot min vilja misstrodde jag er. Jag gömde mig bakom en buske endast ett par steg från det ställe der ni och Tigerkatten språkade med hvarandra, och jag hörde derifrån hvartenda ord som vexlades er