Dagens Nyheter – 19 juni 1865, sida 1

emellan. Min tanke om er har betydligt förändrat sig, jag har insett, förlåt att jag takar fullkomligt uppriktigt, att ni är vida bättre än man i allmänhet tror. Man har ansett er för en bandit, derföre alt ni lefvat tillsammans med en sådan, men man har misstagit sig. Det bestämda sätt, hvarpå ni tillbakavisat hans framställningar, har bevisat mig att ni är en man med hjerta. Jag har derföre beslutat att hjelpa er i den strid som ni måste vara beredd på att utkämpa mot denne man, som ända hittills varit er onde genius och hvars skadliga inflytande verkat så menligt på er utveckling. Se der orsaken, hvarföre jag talat med er, såsom jag gjort, och fört ert hit för att afge den förklaring ni fordrade. Och nu, tillade han, se här min hand, jag erbjuder er den. Tager ni emot den? det är en vän, en bror som räcker er den. Don Fernando reste sig upp och fattade lifligt den hand som så vänligt utsträcktes mot honom och tryckte den hårdt flera gånger. . — Tack, sade han, tack och förlåt! Jag är, såsom ni sjelf sagt, en vilde; jag ser allt ifrån den mörka sidan; jag hade misskänt er ädla karakter, — Icke vidare om det nu; hör mig! Jag vet icke hvarifrån jag fått denna tanke, men det förefaller mig som om Tigerkatter hyste ett oförsonligt hat till don Pedro de Luna. Jag är fullt öfyvertygad om, att han har något ondt i sinnet mot honom, och att han ville begagna er som verktyg för sina planer. — Samma tanke har också jag, svarade jägeren, det besynnerliga sätt, hvarpå Tiger