Dagens Nyheter – 17 juni 1865, sida 1

ng är icke värdt att ni söker dölja sanningen; jag vet allt. —Huru, ni vet allt! Hvad vet ni då? svarade den unge mannen, som ville leta ut, huru långt don Estevans underrättelser sträckte sig. — Jag vet att ni stigit upp, att ni sadlat er häst, och att ni skyndat att möta en bland edra vänner på Pavos-holmen. — Aha! utlät sig don Fernando med illa återhållen vrede, ni har följt efter mig! — Ja, vid Gud, har jag så. Jaz kuude inte antaga, att en persou som hela dagen varit ute på farväg, endast för nöjets skull företog en utflykt midt i natten, isYynverbet i det land der vi befinna 0ss, hvarest det är förenadt med så stora faror at färdas midt på ljusa dagen; och som jag är nyfiken utaf mig, så... — Jaså, ni har spionerat! afbröt mexikanaren häftigt. — Fy, min herre, ett så illa valdt uttryck ni auvänder! Spionera, jag! Åh, ni kan icke tro mig Vara så lågsinuad. Som euda sättet att få reda på hvad man önskar veta är att begagna sina öron, så begagnar jag dem så mycket som möjligt. Detta kan ni väiute förebrå mig. — Ni har således Varit närvarande vid det samtal jag haft med en person på holmen — Jag vill inte neka till det; jag stod hela tiden helt nära bredvid er. — Och tvitvelsutau har ni hört allt hvad vi sagt? — Ja, vid min ära, i det närmaste, s8varade dou Estevau och smålog.