— Det tjenar ingenting till stt vi upper hålla oss vid det der längre; hyad en gång är gjort, kan icke göras ogjordt. Men hvarför har du into kommit tillbaka till mig — Derföre att jag heldre stannat i SanLucar. — Ja, lifvet i det civiliserade samhället har sina behag, och den dubbla roll du spelar med alla dermed förknippade faror roar dig, jag förstår nog det. Don Fernando Carril är en välkommen gäst i de mexikanska aristokraternas salonger; men hör på, min gosse, akta dig att ej ditt äfventyrliga sinne förleder dig till något oförsigtigt steg som kan vålla din undergång. — Jag har icke kommit hit för att be om några råd. — Det är sannt; men om du icke ber om råd, så är det min skyldighet att gifva dig sådana. Ehuru jag vistes i vildmarken, förlorar jag dig icke ett ögonblick ur sigte; jag vet af allt hvad du företar dig och är icke okunnig om något som rör dig. — Hvartill tjenar detta spioneri? genmälde don Fernando högdraget. — Jo, jag kan derigenom få visshet om, huruvida jag alltid kan lita på dig. — Nå väl, hvad har ni då nu fått höra om mig? — Ingenting annat än godt; men hvad jag nu egentligen skulle vilja veta är på hvad punkt våra gemensamma affärer för närvarande stå. : — Ha icke edra spiover kunnat upplysa er derom? — Nej, icke bra, men jag har reda