VÄ PT OTT 2 PD VES TJ AVIV, NUVVVARUVUII CC NY FEST Te RS OR SRA ARS PASTE fees ATS I I allmänt väl och allas rätt. Denna dubbla seger, som det oförlikneliga amerikanska folket vunnit öfver dem som ville med våld bryta grundlagen för att bibehålla slafveriet — denna seger har hänfört till och med en legitimist, katolik och konservativ sådan som den snillrike franska pären grefve de Montalembert till jubelrop. Vi göra säkerligen många af våra läsare ett stort nöje med att meddela några utdrag af en skrift af honom om de Förenta staternas seger, hvilken skrift är en af de märkligaste företeelser på de sednare åren : Grefve de Montalembert säger bland annat: Låtom oss med odelad tillfredsställelse helsa den lyckliga seger, som inom Förenta staterna betryggat nordens triumf öfver södern, d. v. s. den lagliga maktens seger Ofver en brottslig uppresning, sanningens seger öfver lögnen, fribetens seger oOfver slafveriet. Må det vara oss tillätet att öfverlemna oss åt en så ovanlig glädje, och jemföra denna rörelse med de alltför hastigt flydda dagar, då 1814 års Charta, Grek lands befrielse; de engelska katolikernas emancipation, Algiers erofring, Belgiens upprättande tätt efter bvarandra smyckade detta århundrades ungdom, gladde och stärkte de frisinnade och markerade det sanna framåtskridandets hvilopunkter. Nu bar åter efter ett allt för långt mellanrum en lycklig seger sunnils; en gång åtminstone har det goda besegrat det onda, och makten i rättvisans tjenst skaffat oss den sällsynta och höga njutningen att redan här i tiden se en god saks framgång, som blitvit vunnen genom goda medel och af ärligt folk. Må vi derföre tacka härarnes Gud för denna seger och denna lycka, Må vi tacka honom för denna stora seger, som han beviljat till evig tröst för rättvisans och frihetens vänner, till evig förvirring för de olika och talrika kategorier af sådana som undertrycka sina medmenniskor genom träldom och korruption, genom lögn, statskupp och tyranni, Vi skola tacka Gud derföre att en stor nation åter reser sig, derför att den renar sig från den ohyggliga spetälska, som tjenade alla frihetens vänner till förevändning alt förbanna och håna den; derför att den i detta ögonblick rättfärdigar alla förhoppningar man byggt på den; derför att vi behöofde den, och den nu blitvit oss återgifven räddad och triumferande, Vi mäste tacka Gud, emedan friheten segrat i denna stora och förfärliga strid emellan slafveriet och friheten, hvilken, hos oss van vid så många missrökningar, förräderier och misstag, komprometterad och nedsatt genom så många falska vänner och ovärdiga kämpar, behöfde en af dessa stora upprättelser, som på en gång låter hennes oskaltbara förtjenst lysa intör allas ögon. De konservativa i alla länder ha sagt: Amerikanska folket skall icke kunna föra krig, och om ändock så sker, skall det, segrande eller besegradt, blifva byte för någon lycklig general, någon Bonaparte, som börjar med diktaturen och slutar med despotismen, som hans medborgare skola anropa att rädda dem, och som för denna räddning skall affordra dem hvad alla Cesarer fordra, äran och friheten. Nåväl, i denna punkt åtminstone har man fått visshet, och aldrig har en förutsägelse blifvit fullständigare vederlagd. Amerikanarne ha fört det svåraste och förfärlisaste af alla krig, inbördeskriget, med utveckling af alla de egenskaper och dygder som karakterisera en stor krigarenation. Ingen annan nation, ej en gång det revolutionära Frankrike med dess fjorton armeer, har uppställt och fört mot fienden jemförelsevis så talrika, disciplinerade och väl utrustade stridskrafter. Dessa köpmän ha för krigets behof offrat sin föormögenhet med lika stort slöseri, som de engelska krä marne i striden mot Napoleon, och sina barn med samma heroiska sjelfförsokelse som Fravukrike 1792 i striden mot Europa . . . Dessa stridskrafter kommenderades af improviserade generaler, af hvilka flera visat sig värdiga att vandra i våra berömdaste republikanska generaleis fotspår; af män som icke allenast varit mästare i takuk och strategi, utan äfven hijeltar i mod och återbållsamhet; af stora politiei och stora medborgare. Grant och Lee, Burnside och Sherman, Mac Clellan och Beauregard, Sheridan och Stonewall Jackson ha ristat sina namn i historiens stora bok. Jag nämner med afsigt de förnämsta cbeferna i båda de fiendtliga armeerna, Ty jag erkänner med I ME Mål