Dagens Nyheter – 15 juni 1865, sida 2

gure som blifvit Tigerkatten trogne för att rådslå om de mått och steg som borde jakttagas under afvaktan på hans återkomst. XII. Nattligt möte. Emellertid färdades don Fernando Carril, framlutad öfver hästens hals, ljudlöst som ett spöke i den mörka natten. Tack vare det försigtighetsmått han iakttagit att svepa fårskinn om hästens fötter, kunde han rida snabbt och ohörbart på samma gång. Han närmade sig oförmärkt allt mer och mer flodkanten och följde sedan efter denna, utan att förminska farten. Han uppeggade tvärtom hästen gång på gång både med ord och handling, allt under det han kastade forskande blickar än framför än bakom sig. Denna häftiga ridt varade oafbrutet itre timmar; på så lång tid fick den stackars hästen, som flera gånger varit nära att uppgifvas af trötthet, icke stanna en enda sekund för att hemta andan. Omsider när han hunnit fram till ett ställe, der floden var mycket smal och stränderna på båda sidor låga och bevuxna med lummiga träd och gräs, stannade han, hoppade af hästen och sedan han försäkrat sig om att han var ensam, ref han af litet gräs och räckte det åt det flämtande djuret med en ömhet, som endast menniskor, hvilkas lif gång efter annan beror på snabbheten hos deras