Gi-jägarne. Lifvet bland mesiksaer och vildar. Af Gustave Aimard. (Fortis, fr. ar 136) — Tigerkatten sade han med låg och hemsk röst, hade befallt Svarta Falken att med tjugu man lägga sig i försåt för några blekansigten som Stenhjertat, naturligtvis i afsigt att förråda dem, lofvat visa vägen tillderag hem. Svarta Falken följde deras spår och byste inga tvifvelsmål med afseende på expeditionens utgång. De hade inga vapen och anade ingenting, så att förföljarne icke kunde finna några svårigheter vid att taga dem till fånga. Ungefär en timma, innan man ämnade bryta upp för att anfalla dem, kom Stenhjertat alldeles ensam till de indianska krigarnes lägerplats. Hvita Falken tog emot honom med mycken vänlighet och gratulerade honom att ha blifvit vitt sitt följe. Men Stenhjertat svarade att det icke var Tigerkattens vilja att man skulle angripa blekansigtena, och då Svarta Falken opponerade sig deremot, störtade han sig öfver honom och stötte sin dolk i hans hjerta. I samma ögonblick afsköto Yorris, som osedda och ohörda smugit sig fram till lägerplatsen, sina bössor, som de tyvifvelsutan fått af Tigerkatten sjelf. Hela förräderiet var tillstäldt af honom för att göra sig af med en mäktig höfding, hvars inflytande han fruktade. Af de tjugu krigarne som voro med, hafva utom mig endast sex kommit tillbaka till ate