Dagens Nyheter – 14 juni 1865, sida 2

som fega slafvar och förödmjuken er inför en hund till blekansigte, som leder er hvart han vill liksom en hop rädda kaniner. Så talar lifvets herre genom mig; hvad svaren I honom? Han tystnade ock afvaktade oroligt att någon af höfdingarne skulle taga till orda. Under, det skymfliga tal han hållit, hade ett sorl af förtrytelse låtit höra sig bland dessa och det hade icke varit utan stor möda de förmått återhålla sin yrede; sedan amantzinen slutat att tala, reste sig en af dem upp efter en stund. — Har spåmannen hos Vildoxarneg stam blifvit tokig? sade han med dundrande stämma? huru kan han eljest tala som han gjort till höfdingarne af sin stam? Han må se sig bättre före, innan han kallar oss gamla skräflande käringar och påstår att våra fäders mod icke finnes gvar hos oss. Hvad bry vi osg om, att Tigerkatten är ett blekansigte, så länge hans hjerta tillhör rödskinnen? Tigerkatten är en vis man, han har sett många vintrar, och de råd han gifvit 088 ha alltid varit goda. Amantzinen smålog föraktligt. — Min bror, Hvita Örnen, talar bra; det är icke mig det tillkommer att svara honom. Han klappade tre slag med händerna; och en krigare inträdde. — Min bror, gade amantzinen till denne; var god och redogör inför denna rådplägande församling för den beskickning, Tigerkatten helt nyligen uppdrog åt er. Rödskinnet tog några steg framåt och bugade sig ödmjukt för höfdingarne, hvilkas blickar voro fästade på honom; derefter tog han till ordet: (Forts.)