Dagens Nyheter – 14 juni 1865, sida 1

tillsammans till dennes calli och återtogo sina platser framför eldstaden. Amantzinen hade också följt med. På en vink af Tigerkatten drogo sig alla qvinnorna undan. Derpå tog han till orda och sade: — Mina bröder, ni ären mina trogna vänner och inför er kan jag tala fullt öppet; mitt hjerta har ingen hemlighet för er. Jag har varit mycket ledsen under ett par dagar. — Min far är orolig öfver sin son, Stenhjertat, sade amantzinen. — Nej; hvad bryr jag mig väl om honom nu? Jag kan få tag i honom när jag vill. Men jag har ett ärende, som endast kan anförtros åt en fullt säker person. Jag har ända sedan i morse tvekat, huruvida jag skulle fritt och öppet meddela mig med er. — Tala ni, min far; Vi höra er, återtog amantzinen. — Att tveka längre, vore att äfventyra alltför mycket. Ni skall genast stiga till häst, ni Zopilot! Jag behöfver icke säga er någonting, ni vet hvart ni skall bege er. Zopiloten gaf med ett tecken tillkänna, att han väl förstod höfdingens mening. — Öfvertala dessa karlar, fortsatte Tigerkatten, att hjelpa oss i denna affär, och ni gör mig en ofantlig tjenst. — Det skall jag göra. Vill ni att jag genast skall bege mig i väg? F — Ja, om det är möjligt. härifrån. TÄTA Zopiloten tog farväl och gick ut. Några RR OM — Godt! Om tio minuter är jag dångt