Dagens Nyheter – 13 juni 1865, sida 2

som man vanligen träffar hos personer, som ständigt befinna sig på resor. Sedan hästen blifvit sadlad; virade hans husbonde fårskinn omkring hans hofvar, för att förtaga ljudet af hans språng; derefter satte han sig sakta i sadeln och sade, i det han lutade sig ned öfver det ädla djurets hals: — Santjago! bravo! nu är ögonblicket inne att visa att du är snabbfotad. Liksom om hästen föstått dessa ord, störtade han sig fram öfver slätten i svindlande fart och försvann i riktning mot strömmen. Det största lugn herrskade fortfarande i rauchon, hvarest ingen tycktes hafva märkt denna brådstörtande flykt. XII. Rödskinnen. Vi skola åter förirra ogs i vildmarken. På stranden af Rio Grande del Norti ungefär 5 svenska mil från presidiet San-Lucar var den 8. k. atepelt belägen. Denna atepelt såg ut som en tillfällig lägerplats, såsom nästan alla indianska byar, och bestod af omkring hundra callis eller hyddor uppförda här och der utan all regelbundenhet. Hvarje koja var uppförd medelst pålar nedslagna i marken. På östra sidan var anbragt en glugg genom hvilken husfadren tidigt om morgnarne utkastade vatten så att säga i synen på den uppgående solen. Detta