Dagens Nyheter – 13 juni 1865, sida 1

sätta hängmattor, i hvilka husbönderna sjeltva ofta tillbringa natten; det är nemligen mycket angenämare att sofva i fria luften än i de qvafva rummen, som nära nog likna torkugnar. Don Estevan visade sin gäst hvar hans häst var inqvarterad samt huru han skulle bära sig åt för att öppna portoan till stallet; sedan han derefter frågat honom om han ytterligare önskade någonting, tog han godnatt af honom och gick in i huset, hvars port han dock lemnade öppen i händelse don Fernando af någon anledning skulle vilja komma in under natten. Donna Manuela afvaktade sin sons återkomst i det rum der han lemnat henne. Den gamla frun tycktes vara orolig. — Nå väl! frågade hon den unga mannen, så snart han visade sig, hvad tycker du om vår gäst, Estevan? — oo Jag, min mor, svarade denne förvånad; hvad vill ni jag skall tänka om honom? Det är ju första gång n jag ser honom i dag. Den gamla frun gjorde med hufvudet en åtbörd af otålighet. — Du har ju ha ressällskap med honom flera timmar; under denna långa sammanvaro har du haft tid nog att studera honom och bilda dig ett omdöme om honom. — Min älskade mor, denne man har under den korta tid jag varit tillsammans med honom, visat sig från så många olika sidor, att det varit mig alldeles omöjligt, icke allenast att bilda mig ett omdöme om hono m utan till och med att spåra ens det minsta ljus med ledning hvaraf jag kan hoppas att i en framtid uppfatta honom. Jag tror att det är en stark natur och en energisk ande, som