Dagens Nyheter – 13 juni 1865, sida 1

jag ser att det redan är sent; tillåt mig att jag drar mig tillbaka. Jag såg en hängmatta i verandau, och i den skall jag säkerligen tillbringa natten mycket angenämt. — Jag har gifvit befallning om att man skall ställa i ordning min sons kammare åt er. — Jag kan icko tillåta att man för min skull stör någon, hvem det än vara må, min fru; jag är van vid resor; för öfrigt är en natt snart till ända; jag Yörsäkrar er, att ni gör mig missnöjd om pi fortfarande söker förmå mig att emottaga don Estevans rum. Gör då som ni behagar, min herre; en gäst är alltid sänd af Gud; han bör i det hus, som han hedrar med sitt besök, hela tiden vara husbonde; må Herren vaka öfver er medan ni hvilar och gifva er en ged sömn! min son skall visa er hvar man ställt in er häst, em oi händelsevis skulle önska aflägsna er, innan någon vaknat i huset. — Äuvnu en gång tack! min fru; jag hoppas före min afresa få betyga er min aktning. Efter att ytterligare hafva utbytt några komplimanger med sin värdinna, lemnade don Fernando rummet, åtföljd af don Estevan. I den önskan han framställt att få tillbringa natten i en hängmatta i verandan låg ingenting ovanligt, utan den öfverstämde tvertom fullkomligt med bruket i detta land, der nätterna genom sin skönhet och svalka i behag vida öfverträffa dagarne med sin tryckande hetta. De amerikanska rauehos, såsom mindre byggnader kallas, hafva alltid en veranda, hvars tak uppbäres af fyra eller sex pelare. Det är emellan dessa pelare, man plägar upp