Dagens Nyheter – 12 juni 1865, sida 2

tion, som berörde oupphörligt nya imnen; han lygsnade uppmärksamt till donna Manuelas långa berättelser och svarade med en Yiforiig artighet på de frågor hon stundom ställde till honom. — Är ni en costenno eller en tierras a deutro, ) min herre, frågade hon honom. På min ära, min fru, svarade han leende, jag måste uppriktigt bekänna att jag är ganska förlägen öfver er fråga. -— Hvarför då, min herre? — Af det enkla skälet, att jag är fullkomligt okunnig om min födelsebygd. oo Ni är väl ändock hijo del pays, Mexikanare? — Jag har all anledning att tro det; dock vågar jag ej svära derpå. — Det var besynnerligt! bor då ej er familj här i landet? Ett moln öfverfor don Fernandog panna. — Nej, sennora, svarade han med en viss stelhet. Husmodren insåg att han vidrört en ömtålig sträng och skyndade sig att byta om samtalsämne. — Ni kännver utan tvifvel don Pedro de Luna? svarade hon. — Mycket litet; slumpen har sammaunfört oss en gång allenast; det är sannt, att det var under mycket sällsamma omständigheter, så att han säkerligen inte glömmer mig så litt, men det är möjligt, att jag aldrig kommer att sätta min fot inom hans hacienda. — A ) Costenuo, kustinvånare; tierrax u deutrv, invånare i det iare al landet.