Dagens Nyheter – 12 juni 1865, sida 1

geu pusserade oss emellan, har jag besiunat mwig och dervid rfunuit, art jag är er skyldig mitt lif och att, till följd deraf, jag j har tull frihet att handla i förhållande ull er; ni vet det, ädle herre, jag är en caballero, och som en hederlig karl måste siå vid sitt ord, beslöt jag att uppsöka den person, som betalt mig, för att jag skulle mörda er, och att ätergifva honou penningarue; det var hårdt att utbetala en så stor summa; emellertid har jag ej tvekat. Mun har mycket rätt uti att räga, aut en god handling ailud finner sis beloning. — Du bör veta det bättre än någon annan, sade don Fernando skrattande. — Ni skratur? nåväl, döm sjelf! jag uppsökte den ifrågavarande personen, hvars namn det är onödigt att säga er . . — Ja, så mycket mer som jag känner det. Ahl! gauska bra. Denna morgon underrättar mig en caballero af mina vänner, att denne person önskade tala med mig; jag begaf mig till mötesplatsen; men döm om min förvåning då, i samma ögonblick jag beredde mig att återlemna summan och afstå ifrån aff.iren, densamme personen säger mig att för närvarande fred är sluten er emellan, att ni är den bästa af hans vänner, och ber mig behålla de hundra piastrarne såsom en ersättning för det besvär han förorsakat mig. — Var det då med den person som du hade möte i afton? — Ja; jag lemnade honom alldeles nyss. — Jaså; fortfar. — Alltså, cabullero, är nu denna affir afslutad och jag är mäkta glad deröfver. Jag