bBi-jägarne. Lifvet bland mexikgarer och vildar. Ai; Gustave Aimaärd. (Forts, fr. or 133.) — Och jag sjelf torde ej heller vara er alideles obekunt dov Fervando, ty det är icke längesedan ni råkade mig, jag är el Zapote. — Åbhä! saae skrattande don Fernando, är det du, Tonillo; kom fram, min gosse. Mannen närmade sig genast. — Hvad fru gör du ute på vägarne denna timme på natteu? — Jag komimer ifrån ett möte och återvänder nu till byn. — Jag är rädd för att detta möte haft till föremäl någon affur, som ej kan talas om. — Ni gör mig orätt, don Fernando, jag är en hederlig man. — Derpå tvitlar jag icke; för öfrigt har jag ingenting att göra med dina affärer; jag vill derföre iute blanda mig uti dem. Alltsä, farväl, Tonillo! — Ett ögonblick, om ni behagar. HEmedan jag är nog lycklig att träffa er, så var god och bevilja mig några minuter, i SYnnerhet som jag enkom sökt er. Du! är det för en likadan affär, som den vi hade tillsammans för några dagar gedan? Jag trodde att du afstått ifrän sådana der spekulationer, som du har så liten tur med. — Jag skall säga er allt med ett par ord don Feruando: efter hvad som häromdaN