Dagens Nyheter – 12 juni 1865, sida 1

kan nu iriuv tå följa min böjelse och sår helt och hället till er 1ijenst, om ul behagar använda mig. ! — Jag säger icke nej; kanbända får jag behotf af dig om några dagar. — Ni skall ej behötva ångra er om ni använder mig, ädle herre; ni kan alltid vara säker på att triffa mig hos... — Tala icke om det nu, afbröt lifligt don Fervardo; uär ögoublicket är inne, fär jag nog rätt på dig. — Til er tjvust, min herre; (tillåt mig nu taga afsked af er, likasom af er vän, denne aktulugsvärde caballero. — Farväl, zapote! lycklig resa! Leperon forwatte sin väg. — Min herre, sade don Estevan, inom några minuter äro vi framme vid den bydda, som min moder och jag bebo; det skulle vara en lycka för mig avt tå erbjuda er herberge öfver natten. — Jag täckar er för denna artighet och emottager gerna crt anbud; ligger deuna hydda långt ifrån las Norias? — Knappt en mil (fransk); om det vore dager, skulle ni härifrån kunua se haciendans höga murar; tillåt mig få tjena er såsom ledsagare till mitt anspråkslösa hem. ! Herarre logo at åt venster in på en gångslig; svart tillkänvagåfvo skallet af flera gärdshundar som hördes allt tydligare och två eller tre ljus, som de sågo frumlysa ur mörkret, att de cj hade låvgt qvar till målet för sin långa färd. Etter att hafva ridit omkring tio minuter, beftuuno de sig verkligen tfrumför ett tem