na handling underskrifyves, och hafver jag formligen betingat mig att efter de tio årens förlopp inträda i hela vidden af mina rättigheter och det fullständiga förfogandet öfver mitt lif, utan att don Fernando på något sätt kan affordra mig räkning deröfver. Skrifvet och undertecknadt af mig den 17 Mars 18—; och längre ner: såsom vittne har senor don Estevan Diaz y Morelos tecknat sig. Don Estevan var nu så god och skrif under, tillade don Fernando och lemna mig sedan detta papper. Med den mest leende min i verlden gjorde don Torribio sin stora uppoffring skref en zirlig namnteckning på papperet och öfverräckte sedan pennan till don Estevan, som undertecknade sitt namn, utan att göra den minsta invändning mot den besynnerliga förbindelsen. Sedan detta var gjordt, strödde don Torribio litet sand på papperet, vek det prydligt i qvadratform och öfverlemnade det till don Fernando, som sedan han uppmärksamt genomläst detsamma, stoppade det i barmen. — Be så, nu är det gjordt, sade don Torribio. Om ni nu ej har någon vidare befallning att gifva, får jag be om tillstånd att ge mig utaf. — Jag vill visst icke uppehålla er längre, min herre; gå dit edra angelägenheter kalla er; jag önskar er lycka. — Haf tack för denna önskan, men jag fruktar att den ej går i fullbordan. Efter att ännu en gång ha helsat de begge männen, fattade ban sin) häst i tygeln,