Dagens Nyheter – 10 juni 1865, sida 1

som simpla leperos och riskera att bli vanställda i ansigtet eller kanske krymplingar, hvilket vore tio gånger värre än döden! För min del går jag aldrig in derpå. — Icke heller jag; det är vida bättre att låta ödet afgöra. . — Nåja, som ni behagen, mina herrar, sade don Estevan. — Men, invände don Torribio, hvem skall hålla i korten? — Åh tusan! det är sannt, svarade don Fernando; cet hade jag inte tänkt på. — Om ni så önsken, sade den unge mannen, skall jag med nöje stå till tjenst; min vänskap är lika varm för er begge, och jag kan således anses fullkomligt opartisk. Ja verkligen; jag får endast anmärka att ni måste låta slumpen afgöra hvilkendera leken ni skall begagna, utlät sig don Torribio. — Ja gerna; var så god och lägg de tre lekarne under en hatt, så skall jag ta den jag först får tag uti. — Just så! Att ni, don Fernando, som är så sinnrik, icke kom att tänka på denna enkla utväg! Don Estevan steg upp och gick ut ur grottan, för att ge de båda fienderna tillfälle att ordna kortlekarne hur de ville under hatten. Efter en liten stund ropade de honom tillbaka. -— Ni han således afgjordt beslutat er för att spela detta parti? sade han. — Ja, svarade de. — Nåväl; svärjen I vid allt hvad heligt är att underkasta er ödets utslag, huru än det må utfalla?