Dagens Nyheter – 10 juni 1865, sida 1

all del icke bli mat åt vilddjuren efter min död. — Lugna er, ädle herre, vi skola föra er hem till er på er egen häst. Vi skulle aldrig kunna förlåta oss, att ha lemnat en så fulländad caballeros kropp att oskäras. — Detta är allt hvad jag hade att säga er, mina herrar. Och nu, mottagen mina taoksägelser och mitt farväl. Han kastade en sista blick omkring sig. och med fullkomligt lugn förde han pistolmynningen mot sin högra tinning. Don Fernando ryckte honom häftigt i armen. — Jag har fått en id6, sade han. — Vid min ära, var det inte i grefyens tid ni gaf den tillkänna, så vida ni önskar att jag skall få del deraf, sade don Torribio, alltid lika kall och lugn; låt höra er id6! Är det någonting intressant? — Ni får sjelf dömma derom. Ni har spelat bort ert lif till mig, och jag har på ärligt sätt förvärfvat dispositionsrätten deröfyer, eller hur? — Alldeles så, don. Fernando. — Ni kan således anse er vara död, och jag kan förfoga öfver er bur jag behagar. — Ja visst; ni ser ju också att jag är beredd att i hvarje ögonblick betala min skuld. — Jag ser ni är en verklig caballero; men om jag nu låter er lefva, förbinder ni er då att ta lifvet utaf er Vid första order derom från mig, och att så längo jag låter er behålla lifvet använda det till min båtnad och i enlighet med mina önskningar? Tänk noga efter innan ni svarar!