Dagens Nyheter – 10 juni 1865, sida 1

— Vi svärja det, vid vår riddare-ära!) — Det är bra, mina herrar, återtog han, i det han förde handen under hatten och tog fram en kortlek; och nu, anbefallen edra själar i Guds hand, ty inom några minuter skall en af er framträda för hans thron. De båda männen gjorde andäktigt korstecknet och fästade oroligt sina blickar på den ödesdigra kortleken. Don Estevan blandade korten omstiudligt; derpå lät han de båda motståndarne taga utaf, den ene efter den andre. — Nu, mina herrar! sade han; nu börjar jag. De begge fienderna sutto vårdslöst stödda mot armbågarne och rökte sina cigarretter med väl spelad bekymmerslöshet; endast de tära blixtar som framsköto ur deras ögon vittnade om stormen inom dem. Emellertid fortfor don Estevan att utdela korten; redan funnos blott femton qvar af leken. -— Mina herrar, sade han, betänken er för sista gången! — Gå på, gå på! ropade don Fernando; det är jag som skall ha nästa kort. — Se här är det, svarade don Estevan, och räckte honom ett. — Åhå! svarade han och kastade bort cigarretten, hjerteräss! Var så god och se, don Torribio! Besynnerligt i sanning! Ni kan icke förebrå någon annan än er sjelf, ni är er egen baneman. Don Torribio gjorde en häftig åtbörd af ) A fe de caballeros.