fBeligionsfriketexna Ii Sverige. Under denna iubrik läses i cn engelsk tidning följanäe: Som många måhända påminna sig blefvo år 1853 sex qvinnor landsförvista trån Nverge, derför att de öfvergått till den katolska läran, Till följe af den allmänna opinionens röst, som strängt klandrade denua ofördragsamhet, utkom är 1860 en förordning, som till någon del mildrade lagens stränghet 1 detta fall. Första punkten i denna förordning siadgar alt hvar och en som förkunnar eiler utsprider läror, som strida mot den rena evangeliska läran, skola straffas wed böter rån 50 till 300 riksdaler, eller med fingelse från två månäder till ett år: Ett s rängare slrafi ådömes den, som genom hotelser, eller löften om thnl fördelar, söker förmå cn svensk alt affulla från åen antagna statsreligioucu. Om den skyldige icke är svensk blir han förvisad ur riket. Häliten al vöterna uu falla ungifvaren. Så ringa voro de frawsteg fördragsamhet, hvilka kundo utverkag ut det svenska prestorskapet, som utgör eu af rikets fyra stånd. Nyligen hatva vi erfarit att hr Nehitze, man till en af de 1858 lundsförvisade q:ivnoroa, sistidne år begärt och erhållit äk teuskapsskilvuad. Fru 5 hitze hördes icke inför domstolen, och hou dömdes förlustig sin andel i boet. Stockholms konsistoriwns utslag om äktenskapsskillnaden, var uf ungefär tföljande innehåll: Anna Schitze, hustru till Carl Johan NSchitze, blifvit dömd ull landsflykt ur riket, för affall från den rena evangeliska läran, och Stockholms rådhusrätt af detta skäl, genom utslag at den 17 sistlidne mars, förklarat iäktonskapet upplöst, och som mannen Schiätze inlemuat utslaget till konsistorium, för att få det satt i verkställighet, så förklarar konsistorium, i kraft af nämnde utslag och den kongl. förordning gen af den 27 april 1810, NRERTRESARTNNRESESSNRNRSRO SES HRERATR-ATTRNNENR SNES ND RNE