bar ju nu i två timmar supit som en svamp; derföre är du också full som en spruta och pratar strunt som en gammal kiring. Tig eller gå och lägg dig! — För tunnor tusan! tjöt Pablito i det han stötte sin knif i bordet; det der skall du minsann få stå till svars för. — Vid Gud! en åderlåtning skulle göra dig godt; det kliar i mina fingrar att inte få tillstoppa din eländiga trut. — Eländiga trat! sade du det? Och Pablito störtade sig öfver Carlocho, som lugnt afbidade anfallet. Kamraterna trädde emeilan, för att hindra sammandrabbningen. — Hollah! mina herrar, ropade värdshusvärden, som ansåg äfven sig böra hafva ett ord med i affären; fred, i Guds eller dj lens namn. Intet gräl hos mig; skola ni nödvändigt munhuggas och slåss, så packa er ut härifrån först. -— Krögaren har rätt, eade Pablito; låtom 088 gå; kom om du inte är en kruka. — Med nöje. De båda stridskämparne, åtföljda af sina kamrater, skyndade ut ur huset. Värdshusvärden ställde sig helt lugn i porten och afvaktade med händerna i fickorna och hvisslande på en visstump, stridens utbrott. Pablito och Carlocho, som redan hade aftagit sina hattar och helsat hvarandra med en afmätt och tvungen bugning, drogo nu sina långa knifyar ur gördlarne och beredde sig till anfall med en förvånande kallblodighet.