Dagens Nyheter – 1 juni 1865, sida 1

om också mina kroppsliga kraftier icke motsvara min moreliska styrka, jag dock har en vilja som befaller kroppen att lyda och tri. umferar öfver den svaghet, som olyckligtvis medföljer mitt kön. Stenhjertat hade uppmärksamt åhört den unga flickans ord. Vid ljudet af denna melodiösa röst försvann orörligheten och kölden i hans drag och en mörk rodnad färgade hans ansigte. — Förlåt mig, min fröken, svarade han med en af djup rörelse darrande stämma; jag har haft orätt och vill ej längre förtiga mitt förslag. — Det är bra, sade hon med ett mildt småleende ; jag visste väl att ni ändå skulle göra mig till viljes, — Rödskinnen ha, såsom jag nyss sade, slagit sig i frid och ro här i närheten. Säkra som de äro att icke bli anfallna af någon menniska äro de icke på sin vakt utan fördrifya tiden med att sofva, dricka och röka under afvaktan på rätta ögonblicket att angripa er. Vi äro sex män med goda vapen och godt mod, som veta att vår välfärd beror på att Vi lyckas i vårt företag; jag tänkte derföre att vi skulle bege oss till platsen, öfverraska Rödskinnen, anfalla dem med kraft och måhända lyckas slå oss igenom; sedan kunna vi anse oss räddade, ty ha de en gång blifvit besegrade, så våga do icke förfölja oss. Se der hvad jag hade att föreslå. En lång tystnad inträffade nu; det var donna Hermosa som först bröt densamma. — Ni hade orätt uti att icke genast ge oss del af denna plan, sade hon lifligt; den är