Dagens Nyheter – 31 maj 1865, sida 2

kunna ha någon förhoppning om att öfvervinna de hinder som möta dem. Måltiden försiggick under tystnad; en och hvar kände sig betryckt och nedslagen, emedan natten nalkades, den tid som Rödskinnen vanligen pläga välja för angrepp på sina arffiender. Mexikanarne voro derföre alltför mycket upptagna af hvar och en sina tankar, för att egentligen ha någon håg för samspråk. Jägarens frånvaro räckte länge; redan hade solen för nära två timmar sedan försvunnit bakom bergen; ett ogenomträngligt mörker höljde jorden i en dyster svepning;j icke en stjerna syntes på himmelen; stora. svarta moln sväfvade i rymden och undanskymde helt och hållet månen. Godsegaren hade icke velat tillåta att någon annan än han sjelf skulle vaka för att betrygga den gemensamma säkerheten; han låg utsträckt på den sluttande klippstranden för att icke bli observerad, i händelse någon osynlig fiende låg på lur i trakten, och kastade oroliga blickar utefter den förbiflytande strömmen. Bredvid honom låg förvaltaren, som icke kunnat förmås att söka någon hvila och hvilkens oro var om möjligt ännu större än don Pedros. De höga klippstränderna på hvar sin sida om strömmen voro nakna och öde; blott på ett enda ställe, der det yar möjligt att landstiga, syntes några svarta gestalter röra sig om hvarandra under dofva tjut och sedan försvinna. Det var några af skogens vilddjur som efter att ha släckt törsten begåfvo sig tillbaka till sina kulor.